Igår var vi på kräftkalas. Med en liten twist.

Det visade sig att det var cajun-tema. Mannen i huset hos värdparet har ett förflutet som kock, så bordet var fullt av små och stora kräftor i olika varianter, grillade grönsaker och små grillade kycklingar och en hel del som jag fortfarande inte vet vad det var, förutom gott. Musiken var släpig och amerikansk.

Kvällens snaps var Tequila.

Jag har många minnen av Tequila. Fast jag har alltid kännt på mig att jag också har förlorat många minnen pga Tequila, typ 1988-1989 ungefär. Jag tog det därför ganska lugnt igår.

Det märkligaste av allt på detta kräftkalas var ändå snapsvisorna. Damen till höger om mig sjunger i kör, hennes man lika gärna, damen snett mittemot mig hänger gärna på, samt hennes man, och damen precis mittemot mig, och om det inte var fler kunniga proffs som hängde på så har vi åtminstone kommit upp i fem olika samspelta fina körstämmor. Och det lät imponerande. Sen började Martina sjunga.